Hoppa till innehåll

Tittar man på de som får större följarskaror på Instagram och Youtube så har det ofta ett formspråk där tilltalet är skapat direkt för rörlig bild:

  • Det är nära, som en vän talar till en annan, inte i ämbetsdräkt och mikrofon.
  • De använder möjligheten att illustrera med inklippta sekvenser.
  • Det är antingen ganska korta sekvenser eller ett längre ”umgänge” kring ett gemensamt intresse.

Det är inte bara att slänga upp sin Iphone framför den som pratar, om man vill lyckas med video. Tvärtom ställer video ännu mer krav på stringens och autenticitet än ett tal i verkliga livet när man har tillgång till rummet och de som lyssnar inte kan klicka vidare. Tänk mer själavård än predikan, tror jag, mer ett sorgesamtals lågmäldhet än predikstolens magstöd.

Precis som många av oss söker på nätet efter bilder eller videosnuttar inför att gå på en konsert eller besöka en restaurang så skulle säkerligen kunna attrahera fler om det fanns korta introduktionsklipp till en kyrka.

Men då måste de vara förtroendeingivande och framför allt inte skapade för att de som gör dem ska ha kul. Många söker sig till en kyrka för första gången i samband med en livskris och då är det bra om tonen är varsam och ämnet inte för introvert.

Fader Vår på arameiska läses av Nahman Hanna, diakon i syrisk-ortodoxa kyrkan och medarbetare i Skärholmens församling.

%d bloggare gillar detta: