Hoppa till innehåll

TJÄNST: Fortbildning

Under fler möten än ENSTAKA KONSULTATION går vi mer systematiskt igenom Predikandets olika moment, från idé till talande och hur man förenklar den processen. Det kan ske individuellt eller i grupp.

Från idé till tema

Målet är få redskap att gå från tre halvbra idéer som är svåra att släppa till att slipa fram ett budskap som når fram och kan bli ihågkommet. Konst och klassisk musik är bra inspiration för att förstå hur det fungerar.

Anförandets anatomi

En intresseväckande inledning och tydlig avslutning kommer man långt med. Kan man dessutom krydda resan mellan dem med sinnlig konkretion, personlig nerv och kontraster så kommer många att ha lättare att ta till sig budskapet. Det är vanligt att man är stark på några aspekter och kan utveckla andra.

Bygga en berättelse

Berättande – storytelling på modern svenska – var ju också ett av Jesus favoritsätt att förmedla visdom. Att skapa en enkel historia kan dock vara bland det svåraste som finns. Det behövs en protagonist, något eller någon som frustrerar denne, en konflikt med oförutsägbar upplösning, ett ”oj, jaha.” Att öva på att historieberättande kan vara den bästa tidsinvesteringen en talare kan göra. Och vem vet, det kan vara början på en roman.

Persona, röst och tilltal

Jag är skeptisk till retorikböcker och alltför mycket knep och tricks; Anföranden blir bättre ju mer man är sig själv, hellre än att följa en mall för hur det borde vara. Påklistrad hjärtlighet, för att inte tala om humor, skapar mest misstänksamhet. De som berör mest är ofta personliga, utan att vara allför privata. De ”bottnar.” Det är en fin balans som kräver övning, lyhördhet och respons från människor man litar på.

Fällorna

Predikanter kan, utan att vilja något ont, hamna i en del fällor; man kan använda sin utbildning som härskarteknik, använda språk som exkluderar kyrkovana, vara omedveten om distansen som kläder och mikrofon skapar, osv. Det finns ord som ”vi,” och ”ju,” som man behöver till exempel använda försiktigt om man vill tala gästfritt.

Talarmanusmystik

Med eller utan manus? Stolpar eller hela meningar? Hur skiljer språket mellan en artikel och ett tal, förutom raka, kortare meningar? Hur bygger man upp till en slutsats (eller applåd i ett tal)? Det finns för varje personlig preferens bra tips att ta till sig.

Så stod prästen äntligen i predikstolen

En predikan är verkligen en helhetsupplevelse där röst och kroppshållning spelar stor roll. De flesta vet redan att det är bra att tala lugnt, varierat och med pauser. Men hur kan man göra om man bli nervös och bara vill få det överstökat? Hur kan man få en bättre kontakt med de som lyssnar utifrån sina egna förutsättningar (om man till exempel inte är jätteextrovert)?

Förenklande rutiner

De flesta som predikar gör det regelbundet, år från år. Många har ont om tid, och framför allt ostörd tid för reflektion. Ju mer man hittar sin favoritrutin, desto mer energi kan man ägna åt själva innehållet och formuleringarna. Så hur gör man prokrastineringen mer meningsfull? Hur gör författare?

Det finns många praktiska varianter på en sån här fortbildning; en heldag i församlingen, enstaka träffar under längre tid eller distansarbete via mail och skype. Ett drömupplägg för mig skulle vara att ha kontakt med en församling och ett arbetslag under en längre tid: Inleda med en workshop, varva med enskild coaching och avsluta med gemensamt samtal.

TAL-TIPS 3: Tidsåtgång?

Hur lång tid tar det egentligen att skriva ett tal?

Det korta svaret är att det tar precis så lång tid som det finns mellan det att jag hör talas om talet till dess att det hålls.

Det lägger sig någonstans i det inre myllas och ligger till sig. Är det gott om tid, kan det få gro i lugn och ro, man hinner läsa in sig, snurra runt i tankar, slås av något man ser på TV eller i en tidning. Är det bråttom så går det att skriva ett 30 minuters tal på 2 timmar. Jag har gjort det. Men det kände jag talaren väl och vi hade argumenten intrimmade mellan oss.

Så vad kostar det att anlita en talskrivare undrar någon då och då. Ja, det beror framför allt på ambitionsnivån och tidsåtgången.

1-3 timmar kan man reda ut ett befintligt underlag och göra det mer talmässigt. Det vanligaste behovet är då att förenkla språket och reda ut resonemangen. Ofta kommer det som skulle vara den bästa början någonstans i mittpartiet eftersom det ofta tar oss alla skribenter en stund att värma upp. Men det är svårt att upptäcka själv.

5-8 timmar kan man också sätta sig in i situationen, platsen och åhörarna. Vem är det egentligen som ska övertygas? Och om vad? Varför är de där? Vad tänker de när de kommer dit och vilka har de lyssnat på innan?

2-3 dagar kan jag efter 25 års talskrivande formulera ett bra underlag, som inte bara klipper och klistrar tidigare formuleringar, givet att jag har allt underlag. Vilka är de bästa argumenten? De bästa motargumenten? Hur blev den som ska tala själv övertygad? Finns det några bra berättelser som illustrerar poängen utan att distrahera?

ungefär en vecka kan ett tal gå från ett samtal till formuleringar som verkligen passar i talarens mun, med dennes gester och persona. I alla fall jag grips och berörs så mycket mer när jag upplever att det som sägs bottnar i personen och att uttrycket klingar rätt för just den som talar. Det som grekerna kallade för ethos. Det är ju ändå i slutänden en människa som vi som åhörare väljer om vi ska lyssna på och lita på, och då behöver personligheten också komma fram i texten.

Framåt tredje – femte talet  så har båda parter utvecklats så att det riktigt uppstår en dynamik. De gånger jag har haft förmånen att arbeta regelbundet med någon så har det ömsesidiga lärandet varit exponentiellt. Inte minst av processen att bearbeta ett första utkast så lär jag mig som talskrivare vad den som ska tala känner sig bekväm med, vilken sorts retorik hen föredrar. Och jag kan då också kommande gånger lägga in förslag som kan utmana till att utvecklas också i framställningen.

Vare sig man skriver talet själv eller anlitar någon så kan jag varmt rekommendera att låta det ta tid. Det är inte bara en möjlighet till reflektion utan också ett tillfälle att hitta formuleringar som kan vara användbara långt efter och i olika sammanhang.

Tips

Om man håller fler tal än man hinner förbereda i lugn och ro kan det vara smartare att arbeta med moduler. Man har då några element av talet som upprepas, men ser – både för sin egen och andras skull – till att skriva något nytt till varje gång.

Bilden

är tagen på Theresa Traore Dahlbergs utställning på Färgfabriken i mars 2019. Hon hade satt upp kasserade kretskort från en svensk fabrik så att ljuset lyste igenom dem när besökare kom in. Utställning i sig var en predikan om hur det övergivna och kasserade kunde återupptäckas och återuppväckas. Garnnystanen är från en kvinnokollektiv i Burkina Faso som består av kvinnor som uteslutits ur samhällsgemenskapen. Följ henne på www.theresatraoredahlberg.com