Varje morgon klockan 7 firar påve Franciskus mässa i kapellet i det gästhus där han efter valet 2013 valde att bo istället för i apostoliska palatset. I all enkelhet funderar han högt över dagens texter i relation till vad som händer i nuet. Sedan Coronavirusets utbrott har dessa direktsänts på youtube av Vatican Media på italienska. 

Påve Franciskus: Närhet i Pandemins tid

Predikan i Santa Marta 18 mars 2020


”Båda dagens texter har som tema Lagen. Lagen som vår Herre ville ge oss, och som Jesus ville bära fram till den yttersta fulländningen. 

Det finns något anmärkningsvärt här: Det sätt på vilket Gud ger lagen. 

Moses säger ”Ty vilket annat stort folk finns, vars gudar är det så nära som Herren, vår Gud, är oss, så ofta vi åkallar honom?” Han ger lagen till sitt folk med sin närhet. Det är inte föreskrifter från en avlägsen ståthållare eller en diktator. Och vi vet från uppenbarelsen att det är en faderlig närhet som går med sitt folk och ger den lagen som gåva. 

”Ty vilket annat stort folk finns, vars gudar är det så nära som Herren, vår Gud, är oss, så ofta vi åkallar honom?” 

Vår Gud är närhetens Gud. Det är en Gud som vandrar med sitt folk. Och bilderna under Exodus i öknen – molnet, elden (1.se nedan, övers anm) – Gud vandrar med sitt folk. Det är inte en Gud som lämnar de skrivna reglerna och går därifrån. Han skriver, med sin egna händer, föreskrifterna på stentavlorna och överlämnar dem till Moses, men han lämnar inte. Han vandrar med. Han är nära. Vår Gud är en närhetens Gud. 

Och vilket är människans svar? Den finns på Bibelns första sidor. Det är ofta att dra sig undan. Vi håller oss borta från Gud. Han är nära oss. Och vi håller avstånd. 

Adam och Eva gömmer sig från Guds närhet. De skäms. De har syndat, visst, men synden får oss att dra oss undan.(2) Den får oss att inte vilja ha närheten. Och ibland är teologin mest som en domare, och därför gömmer vi oss. Vi är rädda. 

Det andra svaret från människan på denna förfrågan om närhet är…att döda. Döda sin broder. ”Skall jag ta hand om min bror?” säger Kain.

Det är två förhållningssätt som utplånar varje närhet. Människan vägrar närheten till Gud. Människan vill vara Herre över sina relationer. Gud, istället, närmar sig med sårbarhet. Och ju närmare han kommer, desto sårbarare verkar han. 

Det är två förhållningssätt som utplånar varje närhet. Människan vägrar närheten till Gud. Människan vill vara Herre över sina relationer. Gud, istället, närmar sig med sårbarhet. Och ju närmare han kommer, desto sårbarare verkar han. 

När han kommer till oss, för att leva mitt ibland oss, som en av oss, som människa, så gör han sig svag. Och han tar med sig denna svaghet ända in i döden, den mest brutala döden i mördares händer. 

Närheten ödmjukar Gud. 

Gud ödmjukar sig för att leva bland oss, för att vandra med oss, för att hjälpa oss. 

Närhetens Gud talar till oss om ödmjukhet. Det är inte en väldig Gud långt borta. Han är en Gud alldeles nära oss. Som hemma. 

Det här ser vi hos Jesus, Gud som blev människa, ända in i döden, med sina lärjungar. Han vandrar med dem, han undervisar dem, han rättar dem, med kärlek. Vi kan tänka som exempel på Jesus närhet till de ångestfyllda lärjungarna på vägen till Emmaus. De var besegrade. Och han närmar sig långsamt, för att de ska förstå livets budskap om uppståndelsen. 

Vår Gud är nära. Och han ber oss att vara nära, också varandra. Inte att avlägsna oss från varandra. Ja, i det här ögonblicket av kris behöver vi hålla ett fysiskt avstånd för att undvika smitta.

Men under pandemin som vi nu genomlever behöver vi visa denna närhet till varandra ännu mer. Att återuppväcka inombords ett förhållningssätt av närhet mellan oss människor. Vi kan be för varandra. Vi kan hjälpas åt. Det finns många sätt att visa närhet till varandra. 

Varför ska vi vara nära varandra? För att vår Gud är nära oss! 

Han vill vandra med oss i livet. Han är Nästans Gud. Därför är vi inte heller isolerade individer. Vi är Nästan, som i älska din nästa. 

Vi ber Herren om nåden att få vara nära. Inte gömma oss från varandra. Inte två våra händer på det sätt som Kain gjorde och skjuta över problemet på någon annan. Nej, närhet, grannskap, nästan!

För, ”…vilket annat stort folk finns, vars gudar är det så nära som Herren, vår Gud, är oss, så ofta vi åkallar honom?” 

Noter

1. (Om dagen gick Herren framför dem i en molnpelare för att visa dem vägen, och om natten gick han i en eldpelare för att lysa dem. Så kun­de de vand­ra både dag och natt. 2 Mosebok 13:21)

2. (De hörde Herren vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Då gömde sig mannen och kvinnan bland träden för Herren Gud. Men Herren Gud ropade på mannen: ”Var är du?” 1 Mosebok 3:8)

Texter 18 mars 2020

5 Mos 4:1, 5-9 

Mose talade till folket och sade: »Och nu, Israel, hör de stadgar och förordningar som jag vill lära er, för att ni må göra efter dem, så att ni må leva och komma in i och ta i besittning det land som Herren, era fäders Gud, vill ge er. Se, jag har lärt er stadgar och förordningar, så som Herren, min Gud, har befallt mig, för att ni må göra efter dem i det land dit ni nu kommer, för att ta det i besittning. Ni skall hålla dem och göra efter dem, ty det skall tillräknas er som vishet och förstånd av andra folk. När de får höra alla dessa stadgar, skall de säga: »I sanning, ett vist och förståndigt folk är detta stora folk.« 

Ty vilket annat stort folk finns, vars gudar är det så nära som Herren, vår Gud, är oss, så ofta vi åkallar honom? Och vilket annat stort folk finns, som har stadgar och förordningar så rättfärdiga som hela denna lag, vilken jag i dag förelägger er? Ta dig endast till vara och akta dig väl, så att du inte glömmer vad dina ögon såg och inte låter det vika från ditt hjärta i alla dina livsdagar, utan talar om det för dina barn och dina barnbarn.« 

Matt 5:17-19 

Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Sannerligen, innan himlen och jorden förgår, skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett. Den som upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta, och undervisar människorna så, han skall räknas som den minste i himmelriket. Men den som handlar och undervisar efter dem skall räknas som stor i himmelriket.«