Under fler möten än ENSTAKA KONSULTATION går vi mer systematiskt igenom Predikandets olika moment, från idé till talande och hur man förenklar den processen. Det kan ske individuellt eller i grupp.

Från idé till tema

Målet är få redskap att gå från tre halvbra idéer som är svåra att släppa till att slipa fram ett budskap som når fram och kan bli ihågkommet. Konst och klassisk musik är bra inspiration för att förstå hur det fungerar.

Anförandets anatomi

En intresseväckande inledning och tydlig avslutning kommer man långt med. Kan man dessutom krydda resan mellan dem med sinnlig konkretion, personlig nerv och kontraster så kommer många att ha lättare att ta till sig budskapet. Det är vanligt att man är stark på några aspekter och kan utveckla andra.

Bygga en berättelse

Berättande – storytelling på modern svenska – var ju också ett av Jesus favoritsätt att förmedla visdom. Att skapa en enkel historia kan dock vara bland det svåraste som finns. Det behövs en protagonist, något eller någon som frustrerar denne, en konflikt med oförutsägbar upplösning, ett ”oj, jaha.” Att öva på att historieberättande kan vara den bästa tidsinvesteringen en talare kan göra. Och vem vet, det kan vara början på en roman.

Persona, röst och tilltal

Jag är skeptisk till retorikböcker och alltför mycket knep och tricks; Anföranden blir bättre ju mer man är sig själv, hellre än att följa en mall för hur det borde vara. Påklistrad hjärtlighet, för att inte tala om humor, skapar mest misstänksamhet. De som berör mest är ofta personliga, utan att vara allför privata. De ”bottnar.” Det är en fin balans som kräver övning, lyhördhet och respons från människor man litar på.

Fällorna

Predikanter kan, utan att vilja något ont, hamna i en del fällor; man kan använda sin utbildning som härskarteknik, använda språk som exkluderar kyrkovana, vara omedveten om distansen som kläder och mikrofon skapar, osv. Det finns ord som ”vi,” och ”ju,” som man behöver till exempel använda försiktigt om man vill tala gästfritt.

Talarmanusmystik

Med eller utan manus? Stolpar eller hela meningar? Hur skiljer språket mellan en artikel och ett tal, förutom raka, kortare meningar? Hur bygger man upp till en slutsats (eller applåd i ett tal)? Det finns för varje personlig preferens bra tips att ta till sig.

Så stod prästen äntligen i predikstolen

En predikan är verkligen en helhetsupplevelse där röst och kroppshållning spelar stor roll. De flesta vet redan att det är bra att tala lugnt, varierat och med pauser. Men hur kan man göra om man bli nervös och bara vill få det överstökat? Hur kan man få en bättre kontakt med de som lyssnar utifrån sina egna förutsättningar (om man till exempel inte är jätteextrovert)?

Förenklande rutiner

De flesta som predikar gör det regelbundet, år från år. Många har ont om tid, och framför allt ostörd tid för reflektion. Ju mer man hittar sin favoritrutin, desto mer energi kan man ägna åt själva innehållet och formuleringarna. Så hur gör man prokrastineringen mer meningsfull? Hur gör författare?

Det finns många praktiska varianter på en sån här fortbildning; en heldag i församlingen, enstaka träffar under längre tid eller distansarbete via mail och skype. Ett drömupplägg för mig skulle vara att ha kontakt med en församling och ett arbetslag under en längre tid: Inleda med en workshop, varva med enskild coaching och avsluta med gemensamt samtal.