en stiliserad Stefan Löfven får illustrera att korta ett manus

Statsminister Stefan Löfven höll ett av sina bästa tal på partikongressen i Örebro i mars.

(Och för den som undrar vad det har med predikningar att göra så bara vänta lite.)

Han är lite för ödmjuk för att vara en naturlig estradör, inte som en Palme eller en Persson som tar självklar plats. Men med rätt tillskurna manus kommer hans patos fram.

Det var personligt:

(Om bildning) ”Jag såg det hos mamma, när hon gick på studiecirklar i engelska. Start 1, Start 2, Start 3… Jag minns historierna om dem, som var de första som fick studera, och nå längre än vad tidigare generationer ens kunnat drömma om. Som Birgitta Granell Andersson, från ett soldattorp i Vintrosa socken några mil härifrån, vars dotter idag är finansminister. Jag har känt det, som när vi samlades på kvällen i fackklubben, för att lära varandra om allt från apartheids grymhet till avtalsrättens finesser.”

Det fördjupade:

I en sal full av handlingskraftiga kommunalråd i ett parti som oftast formulerar sig i kronor och paragrafer dristade han sig att tala om den intellektuella sidan av välfärdssamhället:

”Bildning är också en fråga om makt. Vi beskriver ofta välfärdsstatens framväxt i termer om rikedom. Bättre levnadsstandard. Högre löner. Ekonomiska skyddsnät. Men var inte det viktigaste genombrottet det intellektuella?”

Och det innehöll några helt okej oneliners, som:

” Där kollektivets gemensamma kraft, ligger till grund för varje människas frihet.

Det är vårt val: Vi erbjuder inte ett större hat – utan en starkare gemenskap!”

Det var kort sagt ett lysande partiordförandekongresstal.

Men det hade varit ännu bättre om det varit 30-50 % kortare. De flesta tal är det.

1. Någon annans tid

Att kondensera och säga det man vill på kort tid är i sig en grundläggande respekt för människors tid. Jag minns en gång när jag arbetade som talskrivare åt Ingvar Carlsson och han berättade att de kommit överens om att hans inledningsanförande skulle vara 15 minuter.

”Men 15 minuter, varför inte längre,” klagade jag som hade en massa fantastiska formuleringar tyckte jag.

”Det räcker. Det som inte kan sägas på 15 minuter kan inte heller sägas på 30.” Han småskrattade sitt lite retsamma, hesa skratt som han brukade när han fått in en bra poäng.

”Men, du behöver få mer sagt, sätta din prägel. Kan vi inte prata med dem igen. Jag står ju på din sida,” försökte jag.

”Jag står på ombudens sida.”

Slut på diskussionen. Han ville hellre låta ombuden ha mer talartid.

2. Attention span

Det är väldigt sällan som någon lyssnare orkar hålla fokus genom ett längre tal. Man börjar fippla med telefonen, fundera på vad det blir till fika, eller känna sig kissnödig. Själv märker jag att jag tittar på mobilen var 8 – 12 minut, och det är nog ungefär vad en normalmissbrukande smartphonejunkie har för uppmärksamhetsfönster.

Så vill man att så många som möjligt ska komma ihåg det viktigaste man har att säga så är det mycket bra att koka ner det till 8 – 12 minuter, om man inte har förmågan att helt tända om publiken mitt i. Få har det.

3. Nöj dig!

Det finns en särskild plats i limbo för talare som får tala om och om igen, inför åhörarskara efter åhörarskara, men som ÄNDÅ talar alldeles för länge. Den andra, och tredje idén kan ju alltid sparas till nästa gång.

4. Energin

Detta handlar inte så mycket om den absoluta som den relativa längden. Erfarenhetsmässigt har en talare mycket lättare att tala väl och med pauseringar och emfas om manuset är 20-30 % kortare än den utmätta talartiden. Det är bra att uppleva innan att man har mycket tid. Är det däremot vid en genomläsning hemma på håret att allt hinns med, så kommer talaren att vara mindre benägen att skapa kontakt med de som lyssnar.

Så till predikningar. Påven har någon gång rekommenderat just 8 minuter som max. Samma dag som jag hörde Stefan Löfvens tal lyssnade jag till precis en sån predikan, plus en till, fast de satt ihop. När prästen hade hållit en stark och berörande predikan i 8 minuter, då började han om på ett helt nytt ämne, som att han inte riktigt ville släppa taget om situationen.

Och ni som orkat läsa ända hit förstår säkert ännu bättre min poäng. Det här inlägget var alldeles för långt. Men….Vad skulle jag ha tagit bort???

Nästa tal-tips kommer att handla om hur man kortar.

Hela Stefan Löfvens tal finns på https://www.socialdemokraterna.se/vart-parti/politiker/stefan-lofven/tal3/2019/tal-pa-partikongress-i-orebro/