The crucifix at Saint Eugenia church in Stockholm

De första tre meningarna när någon talar avgör om man lystrar eller blir rastlös. De sätter stämningen, förväntningarna och etablerar kontakt. Men hur gör man?

Här är mina fem viktigaste tips:

Stöt inte bort någon?

Var varsam med ord som kan tala om för någon som kommer för första gången att det här är en samling för de redan invigda. (Om det inte mot för modan är meningen). Om man vänder sig till förstagångsbesökaren så får man automatiskt med sig även vanebesökarna.

Knyt an som person.

Tala i ögonhöjd. Var närvarande som person på något av alla de tusen sätt som när man avslappnat hälsar på någon man möter för första gången.

Tänk musikaliskt anslag.

Ta vilket Mozart-stycke som helst. Efter 12 sekunder har man stämning, tonart, orkestrering, tempo, och någon liten obalans. Sen kommer melodin. 

Skapa förväntan

Någonstans i de tre första meningarna behöver man väcka åhörarnas nyfikenhet. Ju mer subtilt, desto bättre. Strindberg hänger upp ett gevär på väggen i första akten av Fadern. Man undrar hur det kommer att användas.

Skriv om inledningen sist av allt

Ofta behöver man hitta de tre första meningarna för att hitta tonfall, tilltal och nerv. Sen får man ledning att skriva resten. Efter det så är det ännu klarare hur en bra början kan se ut.

Vilken är dina favoriter bland första meningarna i litteraturen? Ange mailadress så drar jag en timmes gratiskonsultation bland de som skriver i kommentarsfältet. 

Mina är såklart:

”Äntligen stod prästen i predikstolen. Församlingens huvuden lyftes. Så, där var han ändå!”