Här är en text jag föll för, skriven av Malin Strindberg, för närvarande kyrkoherde i Skärholmens församling och kontraktsprost. Efter den har jag några förslag varför den är bra, också hur det kommunikativa hantverket. Håller du med?

 

Jag tror att många av oss känner igen känslan av att vara inträngd i ett hörn, att det inte finns någon utväg. Det blir fel vad jag är säger eller gör. Jag kan inte göra rätt. 

Och det här gäller alldeles oavsett om vi är partiledare och desperat försöker sätta ihop en regering eller om vi är äkta makar hemma vid köksbordet som inte kan komma ur snurren av gräl. Det går inte att komma ut med hedern i behåll. Någonting eller någon blir sviken.

När Jesus sitter inträngd i hörnet gör han det helt oväntade och helt självklara. Han gör det som gör det möjligt för alla, både han själv och hans motståndare, att gå ur situationen med rak rygg. ”Ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.”

Jesus skapar liksom ett mellanrum, en plats där Gud kan verka. Somliga av oss skräms av mellanrummet, för där kan vad som helst hända. Då är det lätt att ta till tvärsäkerhetens sköld. Tvärsäkerhetens sköld kan kännas trygg, men den lämnar inget utrymme för möjligheterna. Den tvärsäkra politiken eller den tvärsäkra teologin är ingen god mötesplats för människor, för det är väldigt svårt att skapa utrymme för mellanrum där tvärsäkerheten bor.

Jesus kallar oss att skapa möjligheter, för andra och för oss själva. Vi är indragna i möjliggörandets verk. Inte så att vi alltid finner den där repliken som skapar öppenheten, men att leva så att vi ser att nåden alltid är större, så att vi ger människor en andra chans – och det inbegriper också oss själva.

Jag tror att vi är kallade att leva våra liv mer i mellanrummens möjlighet än i tvärsäkerhetens trängsel. Jag tror att det är där Guds Ande blåser fritt och vi ibland själva lyckas skapa möjligheter. Jag tror att det är där Guds skaparverk fortsätter – med oss och i oss: i mellanrummen.

Jag gillar särskilt

  1. Att den är kort.
  2. Att den knyter ihop vardag och aktualitet (regeringsbildning hösten 2018) och Jesus, men att
  3. Den börjar i en igenkännbar vardag.
  4. Den är sammanhållen, ingenting är onödigt för att få hem temat.
  5. Den är rak, klart språk.
  6. Den fångar något mystiskt. Texter stannar alltför ofta också vid det som här kallas det tvärsäkra, varje poäng ska bevisas, ingenting får vara oklart. Här är Gud i centrum därför att Malin som predikar stannar upp och påpekar mellanrummet.
  7. Jag märker att den lever kvar när jag får runt på jobbet och hemma. Det lever vidare och utvecklas, jag kommer på fler mellanrum.

 

Ps. Texten var Matteusevangeliet 22:15-22

”Då gick fariséerna bort och kom överens om att försöka få fast honom för något han sade. De lät sina lärjungar och några av Herodes anhängare söka upp honom och säga: ’Mästare, vi vet att du är uppriktig och verkligen lär oss Guds väg. Du faller inte undan för någon och ser inte till personen. Säg oss vad du anser: är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?’ Jesus märkte deras onda avsikt och sade: ’Hycklare, varför vill ni sätta mig på prov? Visa mig ett mynt osom man betalar skatt med.’ De räckte honom en denar, och han frågade: ’Vems bild och namn är det här?’